Vännerna på

 hästgården        
Julia och Tova fnissar så att de nästan spricker. De rullar runt på gräsmattan och knuffar på varandra. Nu har de hittat på bus igen.
 

"Armarna uppåt sträck", säger Farfar. "Plocka körsbär där uppe i himlen", skojar han...... "Armarna utåt sträck", kommerderar han sedan och barnen leker att de är flygplan.

Medan Julia stänger boxdörren ordentligt efter sig tar Tova upp sin näsduk, blöter den i vattenhinken och börjar tvätta bort gråtränderna i ansiktet på Anton.
 

Nya äventyr och nytt bus. Men också en hel del nya kunskaper om hästarna på gården och om att rida.

Anton, Julia och Tova håller ihop i allt. Alla är med på buset med Farfar och de rider och lär sig Farfars krumelurer.

Flickorna tröstar Anton när han är ledsen för att han inte hör deras viskningar och tissel och tassel.

De ringer i vällingsklockan så det ekar över hela nejden och de möter fullt av spöken i det gamla magasinet.

                

Kristina som är rörelsehindrad får rida Trusa. "Okej då", muttrar Anton för sig själv. Trusa är i alla fall hans, även om hon låter Kristina krama benen utan att sparka till.

Perfekt för nybörjaren skrev Norrköpings tidningar om den första boken om Anton och Julia.... "Det är en trivsam bok som även tilltalar allmänt djurintresserade." Hoppas att det ska locka till fortsatt läsning om barnen på hästgården Orraryd.

TILLBAKA                                                      TILL BOK 3

TILL HEMSIDAN