 Då
hästar som var inkörda för stridsvagnar betingade ett högre pris, var det ganska
naturligt att ugariterna behövde både tränare och veterinärer inom sina murar. När
hästarna väl var tränade och inkörda skulle de klara en transport på några hundra
kilometer och dessutom ge vinst. Det var därför inte så konstigt att man just i Ugarit
kunde finna både ett omfångsrikt bibliotek med lertavlor, stora stallar och två platser
för hästdressyr, där säkerligen också visningar ägde rum.

Farao Sethos I i kamp mot hittiterna ca 1300
f.Kr.

En turkmeisk bågskytt efter en sentida persisk
miniatyr.

Efter en turkisk handskrift från 1500-talet. Den
visar en turkisk bågskytt som skjuter bakåt på samma manér som sina förfäder 2000
år tidigare.

Assyriska jägare från 900 f.Kr. Lägg märke
till att ingen av dem använder tyglarna trots att båda bär enhandsvapen.

Xenofon känner vi kanske bäst från hans bok
"Om hästar och ridning", som han skrev omkring 360 f.Kr. Xenofon var atenare
och Gryllos son. Som atenare fick han redan som ung kontakt med den tidens stora filosofer
och talare. En av dem som gjorde starkast intryck på honom var filosofen Sokrates, vilket
lär ha avspeglats i Xenofons skrifter från äldre dar. |
Ur innehållet:
Persiska orientaliska hästar i
någon form av cirkusuppvisning.
- Så började det
- Vilda stamformer
- Hästen som husdjur
- På vandring efter isen
- Bergsponnyn från Pyrenéerna
- Kikkulis lertavlor
- Vad hände sedan i Afrika och Asien?
- Skyterna uppfann ridbyxorna
- Historia eller saga
- Hästar i den kinesiska forntiden

En turkmenisk bågskytt efter en sentida persisk
miniatyr (1719). Ryttaren skjuter sin pil till vänster om hästens huvud och sitter så
på hästen att man måste tänka på en centaur.
- Den persiska hästen
- Nu möter vi hunnerna
- Hunnerna civilisationens hemsökelse
- Vem uppfann stigbygeln?
- Profeten Mohammeds fem ston
- Ridande gudar och hjältar
- De hästtumlande trakerna
- Xenofons ridlära
- Grekiska sagor
- Alexander den stores rytteri
- Det äldsta Rom
- och många spännande underrubriker.

Alexander den store. Efter detalj av mosaik från
Pompeij. Vid Alexander den Stores långa segertåg stödde han sig uteslutande på sitt
kavalleri, som han utvidgade med ett lätt förband bågskyttar. Hela tiden såg han som
en av sina viktigaste uppgifter att se till att hästarna var av god kvalitet. När han
fick se de kungliga persiska hästarna lär han ha utropat sin stora beundran. Han visste
av erfarenhet hur mycket en god häst betydde. Hans egen livhäst hade följt honom på
hans långa marsch och i alla hans strider. Hans namn var Bukefalos, som betyder oxhuvud,
och Alexander var bara 15 år när han fick honom.
När Bukefalos var sadlad tillät han inte någon
annan än Alexander att sitta upp på honom och genast då han sig sin herre, böjde han
sina knän för att ta emot honom. (Hästarna dresserades ofta på den tiden att knäböja
vid uppsittningen precis som kameler). Han blev 18 år och han dog under Alexanders
drabbning med Porrhus i Indien. Alexander grundade till minne av sin trogne stridskamrat
en stad, som han kallade Bukefala. Idag heter platsen Gehlam.
|