OLYMPISKA SPEL
I ANTIKEN

Sporten intog tidigt en framstående ställning i Greklands liv. Redan omkring 2000 f.Kr hölls festspel i den grekiska staden Olympia. Vart fjärde år samlades männen, framför allt för att offra till gudarna, men även för att delta i ädel tävlan till guden Zevs ära. Zevs var ljusets och himmelens gud och den förnämste av grekernas gudar.

År 776 f.Kr började man göra förteckningar över segrarna vid festspelen, som fick namnet Olympiska spel. Spelen blev så småningom också grund för tideräkningen, en olympiad var lika med fyra år.

Homeros skrev, att ”intet bringar mannen större heder än att vara en snabb löpare och en god boxare.” Det gällde i lika hög grad under Filips och Alexanders tid. Det fanns bara en sak som då kunde ge större berömmelse och ära, nämligen att i sitt stall ha riktigt snabba hästar.

På högsommaren, vid tiden för fullmåne, samlades man till festspelen. Deltagare och åskådare strömmade till, ofta från fjärran trakter. Från början omfattade tävlingarna endast korta löpningar under en enda dag, men de utökades efter hand och till sist pågick de i fem dagar. Första dagen ägnades åt offer och gudstjänster och åt att avlägga den olympiska eden. Andra dagen öppnades spelen med praktfulla intåg i Stadion och ynglingarnas tävlingar började. Varje tävlingsdag öppnades sedan med att man bar fram offergåvor åt guden Zevs.

Tredje dagen ägnade man åt löpning, brottning, boxning och allkamp och den fjärde dagen var det kappkörning och kappridning, femkamp och vapenlöpning. Häst- och vagnkapplöpningarna ansågs som de förnämsta tävlingarna. Ryttare och kuskar hade med omsorg sökt ut och tränat ädla och snabba hästar och visade upp dem med stolthet.

Den sista och femte dagen var skaldernas och musikanternas dag. Då fick också segrarna olivkransar som segertecken. Det var domarna, klädda i vackra purpurmantlar, som satte kransarna på segrarnas huvuden. Festspelen avslutades med en måltid, och det ansågs vara högsta utmärkelse att få delta i den.

Andra gudar ärades också med festspel i det antika Grekland. Nästan lika stort anseende som de olympiska spelen hade festspelen i Delfi, som alltså kung Filip kom så lagom att få presidera vid. De firades till Apollons ära. Ursprungligen hade det varit en musikfest, eftersom Apollons framför allt var beskyddare av de musiska konsterna, men så småningom hade också de spelen utvidgats med fler tävlingsgrenar. Spelen i Delfi hölls också vart fjärde år, men liknande fester firades vartannat år både på Isthmos vid Korint till guden Poseidons ära och i Nemeas bergdal vid Kleone i Argolis till Zeus ära. Dessa fyra fester erkändes redan från början av 600-talet f.Kr som nationalfester överallt i den grekiska världen. Segrarna vann berömmelse i hela Grekland, fädernestaden belönade dem
med rika gåvor och de yppersta bland skalderna prisade dem i sina sånger.
 

De antika olympiska spelen fortsatte regelbundet vart fjärde år t.o.m 393 e.Kr. Sedan kom stora krig och andra folk blev härskare i Grekland. Inte förrän 1859 togs de olympiska spelen upp på allvar igen och 1870 och 1875 upprepades de. Då höll man festspel i Aten, men de var bara öppna för grekiska män. 1892 kom fransmananen Pierre de Coubertin med förslaget att man skulle införa intermationella olympiska spel, där alltså män från andra länder också skulle få delta. Det första moderna olympiska festspelet hölls i Aten 1896.