| Hjordar
av vilda..
"Skogsrussen, oskodda och
raggiga som björnar samt aldrig rörda av en människohand, ströva
under hela året om på fälten och i skogarna, varest de blivit
födda under en slokgran och förökas som de vilja, stundom
redan vid 2 års ålder."
Så skriver P A Säve i
"Gotländska samlingar" om skogsrussens liv i äldre
tider. Han berättar, att vintertid måste russen sparka sig ner
genom snödrivorna för att komma åt tallris, barr och ljung,
som då utgjorde deras huvudsakliga föda. Någon gång när
isen bar kunde de leta sig ut på myrarna och stjäla till sig
litet hö i stackarna, som ibland lämnats kvar ute på myrfälten.
"Ofta sågos stora
hjordar av dessa vilda hästar, som knappt någon ägde, med
lurviga manar och långa hovskägg stryka genom landet; och
blott under mycket kalla vintrar, då skogsräven skällde och
haren skrek av köld, nalkades de bygden för att gästa på gödselhoparna.
Där infann sig då mången fyl-håpa (fölsto), som aldrig
burit sele, men all sin tid gått otämjd blott för att föla på
skogen, åtföljd av sin långhåriga raska fölunge, vilken hon
framfött i vildmarken."
|
..
små hästar
Så börjar den här lilla
boken som är utgiven av Kikkuli
förlag. Du som är god vän med russ kan säkert hitta många
intressanta uppgifter där. Det är alltid spännande att
ta reda på så mycket man kan om bakgrunden till det man
intresserar sig för. Tänk bara på det här korta avsnittet i
vänstra spalten. Man förstår att det hårda livet förr måste
ha bidragit till att russet blev en så liten härdig häst med
många goda förmågor.
Boken fortsätter och berättar
om haideridare i drevet när skallet går. Den ställer frågan
om hur ponnyerna kom till Gotland från allra första början,
ön mitt ute i Östersjön som är som gjord för hästbete med
sin kalkrika berggrund. Hur var det när strids- eller båtyxfolket
intog ön tack vare hästarna och sedan när vikingarna kom och
reste vidare österut och hade hästar med i sina skepp. Vad hände
när danskarna kom och Gotland plötsligt var en dansk ö? Tänk
vilka upplevelser som russförfäderna fick vara med om.
Naturligtvis finns det flera
kapitel också om hur russen har det i modern tid. Till hjälp
att skildra det fick jag genom en intervju med Ylva
Lovén-Swärd, som hela sitt liv sysslat med russ (och
andra hästar också). Hon berättar så kul om sin barndom på
Lilla Hästnäs, strax norr om Visby på Gotland. Du får inte
missa!
|
