 Här kan du läsa ett par korta avsnitt ur två kapitel i boken. Vill du läsa mer kan du beställa boken här längst ner på sidan. Magaluff på rymmen När de cyklade förbi sågverket mötte de Magaluff. Han var som vanligt ute och gick alldeles för sig själv, för han var ju en klurig liten shetlandsponny som hade listat ut hur han skulle göra för att komma ut ur hagen. Ibland böjde han sig ner och kröp under staketet. Han var ju så liten så det gick alldeles utmärkt. Ibland puffade han och bet på repet som höll fast grinden i grindstolpen tills det släppte och grinden gick upp. Han älskade att knalla omkring lite som han tyckte på egen hand.
|
Han brukade ta en promenad runt stallet, in i
Yrsas vildvuxna trädgård för att se om det fanns några nedfallna äpplen eller annat
godis att smaska på, och så en sväng bort till sågverket. Gubbarna som arbetade i
sågverket tyckte det var roligt när han kom och hälsade på, så de gav honom alltid
något gott, en morot eller en bit av en smörgås. Yrsa lät honom hållas. Han var
gammal nu och fick ta sig lite egna friheter och hade sina egna privilegier. Men hon ville
att de skulle ta med honom hem ifall de mötte honom ute på promenad. Hon var rädd att
han skulle gå ända ut till stora vägen eller senare på sommaren att han skulle bli
stående i en havreåker och äta tills han blev sjuk. Emi steg av sin cykel. Tog ett rejält tag i Magaluffs pannlugg och sa till honom att nu fick han allt följa med hem igen. Magaluff följde snällt med. Han var visserligen lite egensinnig men han var också den allra snällaste lilla shetlandsponny man kunde tänka sig. Tolkningstävling för ponnyryttarna Domino var lycklig, han hade så roligt. Han kunde inte låta bli att spralla. Han sparkade bakut och bockade och tvärstannade framför hinder nummer nio. Emi flög av över halsen på honom och landade mitt i hindret. Anna trasslade in sig i tolklinorna och stod på näsan. Emi lyckades hålla kvar i tyglarna och Domino stannade snällt så fort han såg vad han ställt till med. Men där låg tjejerna och sprattlade i den djupa snön. Det tog en bra stund innan de, (med hjälp av hinderfunktionären, en pappa som när han såg att tjejerna var oskadda skrattade så att han knappt kunde stå på benen, det var det roligaste han någonsin hade sett, sa han), kom upp på hästrygg och skidor igen och kunde fortsätta. Nu gick banan ut ur skogen och in i hagen närmast stallet. Där stod hinder nummer tio. Vita av snö, blöta och röda i ansiktet av ansträngningen red de värdigt och felfritt den sista biten och över det sista hindret in i mål. Publiken, några frusna föräldrar och de andra ryttarna som skulle tävla, klappade händerna. Mest för att få upp värmen litegrann. Anna och Emi tog av tolklinorna, ställde upp skidorna mot stallväggen och ledde in Domino i ladan där ponnyerna hade sina spiltor. "Det var inte ditt fel Domino", sa Emi, "du är bäst i alla fall", och så gned hon näsan mot Dominos vita hals. Hans päls var tjock så här på vintern och alldeles vit. På sommaren, när han tappat vinterpälsen, var han gråare.
|
| ISBN 978-91-89610-46-0 Tryck: Books-on-demand, Visby 2008 | Beställ: kikkuli@ullastahlberg.com |
| Boken kostar 180 kr inkl moms. Porto tillkommer. | TILLBAKA TILL START TILLBAKA TILL HÄSTBÖCKER |